Idag fick min bror besked om att han kom in på Högskolan Gävle.

Önskar honom stort lycka till och jag vet att han kommer göra bra ifrån sig!

I morse 10:36 så vaknade jag av att mobilen ringer. Det var mamma som ringde.

Jag hörde direkt på hennes röst att det var något fel, hon hade precis samma tonläge och röst som när hon ringde och berättade att min äldsta kusin Elin tagigt sitt liv. Nyvaken så gick jag ut i köket för att inte väcka de andra varpå mamma frågade om jag satt ner - vilket jag inte gjorde.

Jag satte mig ner och sa "Är det mormor?" med gråten i halsen.

"Ja, mormor dog i morse så jag är hemma hos morfar nu och vi väntar på att bårbilen ska hämta hennes kropp."

Jag blev tyst. Tankarna bara snurrade.

Sen bad jag mamma höra av sig om det var något jag kunde göra och vi la på.

På något konstigt sätt så lät hon lugn. Trött och lugn.

Jag ställde mig upp, alla ord bara snurrade i huvudet.

Sakta gick jag in och väckte pappa, han rörde inte när jag petade på honom.

Jag petade ingen, började skaka och tårarna bara började falla från chocken... Han vaknade med ett ryck och såg mig gråta. Kramade om mig och jag sa gråtandes att mormor hade dött...

Andreas, min bror, vaknade också av att jag grät så jag satte mig hos honom och sa "Adde, mormor dog i morse". Nyvaken så satte han på sig glasögonen och gav mig det där "tomma" uttrycke som han gör när han inte vet vad han ska säga.

Efter många tårar så gick vi ut i köket och åt frukost. Resten av dagen har bestått av att jag gråtit mesta delen. Satte mig vid datorn för att försöka fokusera på annat men det gick inge vidare. Spelade lite WoW, men tårarna föll och vänner som jag inte pratat med på flera år poppade online och frågade hur det var - vilken timing...

Vid 14:30-tiden så loggade mamma på msn, vi pratade och hon sa att morfar var hemma hos henne och skulle bo där ett tag.

Jag frågade mamma om hon trodde att mormor led innan hon dog, men det gjorde hon inte. "Nej tror hon fick en hjärtattack och föll och slog i huvudet. Doktorn trodde att hon var död redan när hon föll och landade på badrumsgolvet.

Men jag har begärt en obduktion så vi får svaren då."

Mika skulle ju ha åkt ner från Umeå imorgon (eller idag) och spenderat en vecka här. Sen skulle vi åkt hem och förberett oss för Jocke och Annas bröllop i slutet av månaden. Men nu blir det begravning mormors begravning istället och vi får se om Mika kommer ett par dagar i vilket fall eller om han åker över till Tammerfors till sin familj. Han är dock underbar och visar sitt stöd enormt mycket, underbara man.. Älskar dig något enormt...

Blä, allt känns så overkligt... Jag är så ledsen och appatisk just nu när jag skriver det här. Någonstans så önskar jag verkligen att det finns ett liv efter detta, en himmel eller något liknande, där de som gått bort verkligen kan se hur ledsna vi är och hur saknade dom är. Jag tror nog inte riktigt på det men önskar det som sagt.

Döden är något som har skrämt mig sedan jag var liten, just för att jag inte vill dö. Jag vet inte vad som kommer "sen".

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till min mormor, tacka henne för alla bra stunder, all hjälp hon givit mig genom åren men främst att jag saknar henne enormt just nu och det gör så ont att veta att jag aldrig kan säga det till henne...

Det finns så många jag tänker på, morfar, mamma, morbror Micke, Britt...

Kommer bli en riktigt jobbig begravning det här.

Vill framföra ett "Tack" för allt stöd som alla vänner och nära visat - det betyder oerhört mycket.

Vila i frid mormor - älskar och saknar dig oerhört <3