Då var dagen här då vi skulle begrava min älskade mormor.

Jag gick upp vid 9 och tog en dusch, väckte bror och började fixa frukost och där efter väckte jag pappa som ville snooza i 10 minuter till.

Efter frukosten så var det dags för att välja ut kläder, det blev min svarta kavaj, min vita armani blus och en stilfull svart kjol med gråa ränder och ett par svarta stövlar med låg klack. Hittade dock bara ett par smutsiga svarta leggings, så eftersom pappa skulle handla sin kostym så bestämde jag mig för att köpa ett par nya strumpbyxor.

Träffade Michell (http://michellm.blogg.se/) på Dressman och konverserade lite som hastigast innan det bar av till farmor och farfar. Vi väntade där i någon timme och åkte där efter till kyrkan.

Vi var bland de första på plats så jag han hälsa på de flesta.

Vi var rätt många, 35-40 stycken kan jag tippa.

Närmaste familjen, gamla arbetskamrater och nära vänner.

Prästen var kanon, cermonin gick rätt snabbt, 45 minuter eller så.

Vi sjöng psalmer som jag aldrig hört innan (så det var rätt svårt att hänga med i tonerna), dock sjöng Berit för både mig och bror som satt i samma bänkrad.

Hon har en fin röst Berit (Berit är min morbror Mikaels dam sedan många år tillbaka). Jag vet inte om det var för att jag var så ledsen, men jag hade svårt att sjunga, att ens pricka tonerna, antar att man låter rätt annorlunda med gråten i halsen...

Flera gånger under cermonin så kände jag mig helt lam och apatisk - som om jag drömde. Det var lite skönt att jag satt på 4:e raden, jag såg inte kistan så mycket, mest ljusen och blommorna - och ljus har alltid haft som en lugnande inverkan på mig.

Då vi fick ta vårat sista farväl av mormor så pratade morfar lite med henne.

Han var oerhört ledsen, mamma ledde honom fram och runt kistan (hoppas hon fick säga adjö också).

Adde blev också ledsen, han hade inte gråtit under hela cermonin, lilla skruttis brorsan. Jag sa några ord om att jag saknade henne och tårarna bara rann längst kinderna - om än tyst. Kistan var i ljust trä och det fanns massor av blommor och kransar runt kistan - det såg fint ut, hon hade nog gillat den.

När alla lämnat sina blommor och satt sig ner igen så spelades "I dreamed a dream" med Susan Boyle. Mamma hade köpt den skivan till mormor och det hade blivit hennes favoritskiva.

"Now life has killed the dream I dreamed...", sista raden i låten...

Därefter vandrade vi ut ur kyrkan till klockringning och stod utanför i ca 10 minuter innan vi begav oss mot hembygdsgården. Jag kände ganska direkt att jag tyckte att det var varmt och jag hade en grov huvudvärk, så bara efter två tuggor av den rätt så goda smörgåstårtan så var jag tvungen att gå på toaletten.

Likblek, yr, varm och illamående... Jag baddade ansiktet och gick ut för en nypa frisk luft. Det blev inte bättre, men jag satt där ett tag och Berit kom ut och frågade om jag var okej. Jag gick in igen och baddade av mig, men det vart för varmt igen så jag gick ut... Kräktes gjorde jag också och huvudvärken kändes hemsk. Efter en stund så kom pappa ut och ledde mig till bilen och där jag fick en skvätt vatten och la mig sedan och vilade.

Pappa knackade på just när jag somnat - eller åtminstone så kändes det så.

Vi skulle säga adjö och så till morfar och alla andra och sedan åka hem med farmor. Så på med kavajen, in i värmen (ja det var lika varmt när jag kom in igen och jag mådde jätte illa igen...), sen sa vi adjö till allesammans som var kvar.

Morfar sa att Adde hade givit honom mitt nummer, och han får ringa precis när han vill till både mig och bror.

Hemma hos farmor och farfar så gick jag och la mig. Eller däckade - kanske är rätta ordet. Sen blev det middag någon timme senare - farmors pannkakor <3

Åt ett par stycken men eftersom jag inte hade något i magen så räckte det med 4 stycken (när du har kräkts så mycket att du har träningsvärk i magmusklerna så vet du att du inte ska bråka med den mer än nödvändigt).

Sen efter ett par timmar så åkte vi hem igen och vi var väl hemma till lite efter 22. Jag loggade på datorn för att se om Mika var uppe fortfarande - vilket han var. Dock spelade han så jag väntade på att han svarade (vilket var kring 23) och vi konverserade lite om dagen, modellbilder, lägenheter och hans nya awesome jobb.

Efter det så har det inte hänt så mycket, jag har mest suttit här. Tänkt och varit loj. Har precis ätit en macka för att få lite mer i magen, borde dricka med men det får bli efter jag skrivit klart inlägget. Känns som om det är dags för mig att sova då jag inte har någon ork/lust att göra så mycket mera idag.

Imorgon börjar en ny del av mitt liv...

 

Mathias

6 augusti 2010 02:24

Känner igen delar av det där så väl från min farfars begravning för drygt tio år sedan, speciellt det där med att inte kunna sjunga. Jag är ingen sångare så, men hyfsat tonsäker är jag allt. Men när det kommer till kritan så blir det liksom inget, inga ljud kommer ut, för det känns som att om jag öppnar munnen kommer jag förmodligen skrika, gråta och snora samtidigt. :/

Hoppas du mår bättre, och att din morfar kan hantera sorgen på ett bra sätt.

Kram!

 

Alexandra

6 augusti 2010 14:16

Jo, jag var helt lamslagen under bitar av begravningen. Satt med munnen halvt öppen och kände verkligen för att skrika flera gånger... Men ja, nu får man ta sig förbi sorgen och arbeta framåt.

Tack för dina ord, de värmer.

http://alexandrapersson.bloggplatsen.se

 

Michell

7 augusti 2010 20:29

Tack för länken Alex...
Och än en gång är jag ledsen, men man ska få sörja så mkt man vill... bara man inte fastnar! Jag kommeri håg hur det var när jag förlorade min morfar som jag stod nära.
De finns där ändå, och är med dig även om du inte tror det.

Kramis

http://michellm.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har vi sovit länge och sen på eftermiddagen drog vi iväg och handlade. Vi var på jakt efter en spole till symaskinen och tavelramshyllor. Vi kom hem med tavelramshyllor, en pedalhink till toan uppe, en ny matta, 2 nya lampor, en löpare, middag (...

Ja nästan ett år har gått sedan jag bloggade sist. Mest för att jag inte haft ork eller lust. Mycket har däremot hänt under 2015, och den främsta anledningen till att jag skriver här är för att jag håller mig på instagram ( @modelalexandrapersson )...

Ibland blir inte livet som man vill. Mitt liv blev verkligen inte som jag planerat de senaste 6 månaderna.   Vi kan väl ta det från vart vi är just nu; sjukskriven på 100% tills jag mår bättre. Många dagar har sedan början av december bestått a...

Innan stadsbiblioteket bestämde sig för att flytta ut alla böcker så hann jag med att låna ett gäng. Blandat med hästböcker, träningsböcker och dvder samt en designbok. Känner att jag har hamnat i en sådan där "bokmals"fas igen så hoppas att de som j...

Jag vet, det är väldigt sporadiskt nu. Jag har egentligen inte så mycket nytt att skriva om heller. Jobb jobb och en Mika som är i Finland. Jag har - helt ärligt- ganska tråkigt. Det här med att Mika inte är hemma är jäääääättetråkigt :P   Hopp...