Så då har jag och Mika lyckats få en lägenhet ihop *yay!*

En 3a som vi tittat på idag som vi är garanterade och eventuellt på onsdag så kan vi få en 2:a eller en 3:a på Teg. Teg vore helt optimalt för både Mikas jobb och om jag börjar rida i stallet här.

Efter att vi varit på visningen så bestämde vi oss för att fira med lite god lunch på "The black country kitchen" och sedan gick jag förbi systemet och handlade lite bubbel (Chapel Hill - alkoholfritt, riktigt awesome borde testas för alla som inte gillar alkoholsmak men ändå vill ha något "lyxigare" än cider).

Sen tog jag mig bort till Arbetsförmedligen och hörde hur jag skulle göra med inskrivningen där och vad som händer med jobbgarantin för unga som jag har hemma. Så de ändrade och skrev in mig där samt gav mig en handläggare här uppe. Efter det drog jag mig till biblioteket och fixade ett lånekort och sen runt hörnet för att ta bussen hem till Obbola. Tog lång tid innan bussen kom. Kollade dock inte så noga på listan, men väl när jag tänkte leta upp ett kontor så kom bussen.

När jag kom hem så loggade jag på WoW, lämnade in mina DMF-kort (don't ask if you don't know what I mean) så ett steg närmare Insane-titeln nu.

Tänkte ta och snooza lite i sängen innan Mika ringer och säger att han är påväg hem, är rätt trött efter dagens äventyrande.

Höres kanske lite senare *waves*

Så nästan färdig med all packning och 13:52 beger jag mig iväg med bussen för att påbörja resan upp till Ume. Eftersom min kamera är där uppe så kommer det självklart att bli massa bilder och uppdateringar om läget - är ju ändå borta en hel månad nu (minst).

Var inte så jättepigg på att åka tåg och buss i över 7 timmar igår när jag beställde biljetten men nu är jag jätteglad att jag ska åka. Äntligen så får jag krama om dig igen <3

Nåja packa det sista och äta lite så att jag står mig också under resan också.

Catch ya all later!

90-talet hade en hel del sköna dängor - när texterna faktiskt betydde mer än "bling bling", "fuck this, fuck that"...  Kom in på E-type på spotify det fick mig ju självklart att tänka på Mika - saknar dig baby <3

Bitar ur texten:

"I'm telling you that she's one of a kind..."

"I can't get you off my mind, I just wanna be with you
You're the best I'll ever find, I wanna be with you
I can't get you off my mind, I just wanna be with you
You're the best I'll ever find, I wanna be with you..."


"Whatever we search for we will find..."

Då var dagen här då vi skulle begrava min älskade mormor.

Jag gick upp vid 9 och tog en dusch, väckte bror och började fixa frukost och där efter väckte jag pappa som ville snooza i 10 minuter till.

Efter frukosten så var det dags för att välja ut kläder, det blev min svarta kavaj, min vita armani blus och en stilfull svart kjol med gråa ränder och ett par svarta stövlar med låg klack. Hittade dock bara ett par smutsiga svarta leggings, så eftersom pappa skulle handla sin kostym så bestämde jag mig för att köpa ett par nya strumpbyxor.

Träffade Michell (http://michellm.blogg.se/) på Dressman och konverserade lite som hastigast innan det bar av till farmor och farfar. Vi väntade där i någon timme och åkte där efter till kyrkan.

Vi var bland de första på plats så jag han hälsa på de flesta.

Vi var rätt många, 35-40 stycken kan jag tippa.

Närmaste familjen, gamla arbetskamrater och nära vänner.

Prästen var kanon, cermonin gick rätt snabbt, 45 minuter eller så.

Vi sjöng psalmer som jag aldrig hört innan (så det var rätt svårt att hänga med i tonerna), dock sjöng Berit för både mig och bror som satt i samma bänkrad.

Hon har en fin röst Berit (Berit är min morbror Mikaels dam sedan många år tillbaka). Jag vet inte om det var för att jag var så ledsen, men jag hade svårt att sjunga, att ens pricka tonerna, antar att man låter rätt annorlunda med gråten i halsen...

Flera gånger under cermonin så kände jag mig helt lam och apatisk - som om jag drömde. Det var lite skönt att jag satt på 4:e raden, jag såg inte kistan så mycket, mest ljusen och blommorna - och ljus har alltid haft som en lugnande inverkan på mig.

Då vi fick ta vårat sista farväl av mormor så pratade morfar lite med henne.

Han var oerhört ledsen, mamma ledde honom fram och runt kistan (hoppas hon fick säga adjö också).

Adde blev också ledsen, han hade inte gråtit under hela cermonin, lilla skruttis brorsan. Jag sa några ord om att jag saknade henne och tårarna bara rann längst kinderna - om än tyst. Kistan var i ljust trä och det fanns massor av blommor och kransar runt kistan - det såg fint ut, hon hade nog gillat den.

När alla lämnat sina blommor och satt sig ner igen så spelades "I dreamed a dream" med Susan Boyle. Mamma hade köpt den skivan till mormor och det hade blivit hennes favoritskiva.

"Now life has killed the dream I dreamed...", sista raden i låten...

Därefter vandrade vi ut ur kyrkan till klockringning och stod utanför i ca 10 minuter innan vi begav oss mot hembygdsgården. Jag kände ganska direkt att jag tyckte att det var varmt och jag hade en grov huvudvärk, så bara efter två tuggor av den rätt så goda smörgåstårtan så var jag tvungen att gå på toaletten.

Likblek, yr, varm och illamående... Jag baddade ansiktet och gick ut för en nypa frisk luft. Det blev inte bättre, men jag satt där ett tag och Berit kom ut och frågade om jag var okej. Jag gick in igen och baddade av mig, men det vart för varmt igen så jag gick ut... Kräktes gjorde jag också och huvudvärken kändes hemsk. Efter en stund så kom pappa ut och ledde mig till bilen och där jag fick en skvätt vatten och la mig sedan och vilade.

Pappa knackade på just när jag somnat - eller åtminstone så kändes det så.

Vi skulle säga adjö och så till morfar och alla andra och sedan åka hem med farmor. Så på med kavajen, in i värmen (ja det var lika varmt när jag kom in igen och jag mådde jätte illa igen...), sen sa vi adjö till allesammans som var kvar.

Morfar sa att Adde hade givit honom mitt nummer, och han får ringa precis när han vill till både mig och bror.

Hemma hos farmor och farfar så gick jag och la mig. Eller däckade - kanske är rätta ordet. Sen blev det middag någon timme senare - farmors pannkakor <3

Åt ett par stycken men eftersom jag inte hade något i magen så räckte det med 4 stycken (när du har kräkts så mycket att du har träningsvärk i magmusklerna så vet du att du inte ska bråka med den mer än nödvändigt).

Sen efter ett par timmar så åkte vi hem igen och vi var väl hemma till lite efter 22. Jag loggade på datorn för att se om Mika var uppe fortfarande - vilket han var. Dock spelade han så jag väntade på att han svarade (vilket var kring 23) och vi konverserade lite om dagen, modellbilder, lägenheter och hans nya awesome jobb.

Efter det så har det inte hänt så mycket, jag har mest suttit här. Tänkt och varit loj. Har precis ätit en macka för att få lite mer i magen, borde dricka med men det får bli efter jag skrivit klart inlägget. Känns som om det är dags för mig att sova då jag inte har någon ork/lust att göra så mycket mera idag.

Imorgon börjar en ny del av mitt liv...

Idag fick min bror besked om att han kom in på Högskolan Gävle.

Önskar honom stort lycka till och jag vet att han kommer göra bra ifrån sig!

I morse 10:36 så vaknade jag av att mobilen ringer. Det var mamma som ringde.

Jag hörde direkt på hennes röst att det var något fel, hon hade precis samma tonläge och röst som när hon ringde och berättade att min äldsta kusin Elin tagigt sitt liv. Nyvaken så gick jag ut i köket för att inte väcka de andra varpå mamma frågade om jag satt ner - vilket jag inte gjorde.

Jag satte mig ner och sa "Är det mormor?" med gråten i halsen.

"Ja, mormor dog i morse så jag är hemma hos morfar nu och vi väntar på att bårbilen ska hämta hennes kropp."

Jag blev tyst. Tankarna bara snurrade.

Sen bad jag mamma höra av sig om det var något jag kunde göra och vi la på.

På något konstigt sätt så lät hon lugn. Trött och lugn.

Jag ställde mig upp, alla ord bara snurrade i huvudet.

Sakta gick jag in och väckte pappa, han rörde inte när jag petade på honom.

Jag petade ingen, började skaka och tårarna bara började falla från chocken... Han vaknade med ett ryck och såg mig gråta. Kramade om mig och jag sa gråtandes att mormor hade dött...

Andreas, min bror, vaknade också av att jag grät så jag satte mig hos honom och sa "Adde, mormor dog i morse". Nyvaken så satte han på sig glasögonen och gav mig det där "tomma" uttrycke som han gör när han inte vet vad han ska säga.

Efter många tårar så gick vi ut i köket och åt frukost. Resten av dagen har bestått av att jag gråtit mesta delen. Satte mig vid datorn för att försöka fokusera på annat men det gick inge vidare. Spelade lite WoW, men tårarna föll och vänner som jag inte pratat med på flera år poppade online och frågade hur det var - vilken timing...

Vid 14:30-tiden så loggade mamma på msn, vi pratade och hon sa att morfar var hemma hos henne och skulle bo där ett tag.

Jag frågade mamma om hon trodde att mormor led innan hon dog, men det gjorde hon inte. "Nej tror hon fick en hjärtattack och föll och slog i huvudet. Doktorn trodde att hon var död redan när hon föll och landade på badrumsgolvet.

Men jag har begärt en obduktion så vi får svaren då."

Mika skulle ju ha åkt ner från Umeå imorgon (eller idag) och spenderat en vecka här. Sen skulle vi åkt hem och förberett oss för Jocke och Annas bröllop i slutet av månaden. Men nu blir det begravning mormors begravning istället och vi får se om Mika kommer ett par dagar i vilket fall eller om han åker över till Tammerfors till sin familj. Han är dock underbar och visar sitt stöd enormt mycket, underbara man.. Älskar dig något enormt...

Blä, allt känns så overkligt... Jag är så ledsen och appatisk just nu när jag skriver det här. Någonstans så önskar jag verkligen att det finns ett liv efter detta, en himmel eller något liknande, där de som gått bort verkligen kan se hur ledsna vi är och hur saknade dom är. Jag tror nog inte riktigt på det men önskar det som sagt.

Döden är något som har skrämt mig sedan jag var liten, just för att jag inte vill dö. Jag vet inte vad som kommer "sen".

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till min mormor, tacka henne för alla bra stunder, all hjälp hon givit mig genom åren men främst att jag saknar henne enormt just nu och det gör så ont att veta att jag aldrig kan säga det till henne...

Det finns så många jag tänker på, morfar, mamma, morbror Micke, Britt...

Kommer bli en riktigt jobbig begravning det här.

Vill framföra ett "Tack" för allt stöd som alla vänner och nära visat - det betyder oerhört mycket.

Vila i frid mormor - älskar och saknar dig oerhört <3

I morse så var jag ute och fotograferade soluppgången och dimman som kröp över fälten. Fick rätt fina resultat, men ack vad mycket bättre det skulle bli med en kamera som vet vad vitbalans och fokus är UTAN att man behöver lura den...

Nå ja, här kommer lite bilder:

-----------------------------------------------------------------------------------

Sedan lite senare på dagen så kom pappas ex-sak hit igen och skulle ha hjälp och grejer... Inget ovanligt där. Pappa la sig och sov för att han inte ville prata med henne tror jag - men jag vet inte.

Hur som så vart jag tvungen att underhålla henne och lyssna på hennes gnäll om allt, dock var jag trevlig och sa det jag tyckte också.

Hjälpte henne att skriva ut ett par papper också men ja sen när hon skulle till bussen så missade hon ju SJÄLVKLART den... Hann vara ute i ungefär en 30 min och då satt hon i köket igen när jag kom innan för dörren. 

Förklarade för pappa vad jag tyckte om hans sätt och att jag var förbannad på honom för att han har ljugigt för mig (massa saker blir för osammanhängande om jag ska börja berätta från scratch).

Efter det så skjutsade han hem henne och sen har han inte kommit hem sedan dess, han vet väl att jag är ordentligt arg på honom. Nu jobbar han i och för sig. 

Bror och jag roade oss med att göra hamburgare och pommes frites till middag och kollade fotboll till det följt av lite Numb3rs. Och nu sitter jag här och filosoferar ihop det här inlägget.

Aja sängen snart hur som... Natti natti!

Nu har jag och Mika hittat en UNDERBAR lägenhet som vi har ansökt på!

Jag gick igenom mina mail tidigare idag och hittade en lägenhet som jag tyckte såg super ut. Skickade den till Mika och han vart exalterad och glad.

Så nu får vi vänta tills i morgon och se om vi är bland de 8 som de hör av sig till.

*Tuggar på naglarna och väntar*

Får vi lägenheten så blir det flytt redan den 18:e juli!

Åhhh, hoppas verkligen vi får den, skulle vara så underbart....