Dag 2, mina svagheter!

Svagheter har jag många av, men jag är rätt så bra på att antingen dölja dom eller vara så medveten om dom att jag planerar i förväg. Vissa saker är dock "obotliga" och är för mycket jag för att de inte skulle ingå i mitt liv. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

1. Tidsoptimisten

Det här är en sjukt ful ovana jag har och jag ser det som en svaghet. Främst gäller det när jag måste förflytta mig från punkt A till punkt B. I 9 av 10 fall så involverar det färdmedlet som vi brukar referera till som; bussar eller bussjävel. Jag vet att man SKA stå och vänta på bussen 5 min innan den tänkta tiden men det blir alltid "vart fan la jag den här prylen nu då" precis innan jag ska ut genom dörren, hittar den i sista sekunden efter att ha flåsat runt i lägenheten (iklädd full utomhusmundering!) och får ÄNDÅ springa/jogga till bussen för att hinna med.

Samma sak på jobbet om jag känner att jag har ett bra flow och skickar iväg ett sms till Mika som säger "Verkar bli en tidig dag idag, har si och så många kunder kvar, bör inte ta mer än 2-3 timmar". Oftast så är det inte mitt fel utan kunderna som av någon anledning ALLTID segar på slutet. Jantelagen visar sitt rätta jag...

Ska tilläggas att jag vid riktigt viktiga möten (till ex. läkare, jobbintervjuer mm) aldrig är sen.

Så länge bussen inte krockat på vägen eller så - för det har faktiskt hänt en gång.

Ett passande citat som samanfattar min tidsoptimism:

"Jag är sen! Jag är sen, jag är alltid lika sen!" Kaninen (Alice i Underlandet)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2. Perfektionisten

Ja, it's a curse and a blessing - faktiskt. Att göra saker riktigt bra är något jag tycker om att göra, att få beröm för ett arbete man faktiskt är riktigt nöjd med. Men när man sitter och finputsar saker för att man irriterar sig på små saker, som förmodligen INGEN annan ser, så kan det bli en riktig tidsslukare. Det i kombination med att vara tidsoptimist är VERKLIGEN en dålig kombo när jag av någon dum anledning försöker sätta ihop de båda i samma projekt...

Praktexemplet här är min förbaskade hemsida...

Jag kan knappast säga att jag är nöjd med att det för stunden är en flashsida, men den grafiska formen börjar hitta rätt. Samma sak att OM jag nu ska göra en flashsida så ska den vara jäkligt bra, annars är det ju inte lönt för mig.

Som när jag försökte mig på en sak, men insåg att det inte fungerat och support inte ens fattar vad det är jag menade så blir jag smått uppgiven och försöker hitta en annan lösning. Självklart blir det ju inte lika bra i mina ögon som jag ville från början, men för en person som aldrig sett sidan så är det säkert riktigt bra.

Men det här med att vara perfekt är inte bara en sak, det är allt.

Den perfekta vännen, den duktiga arbetsmyran, den som lyckats med karriären, den som har det snyggt och prydligt med papper organiserade i fina och koordinerade högar... Listan kan göras oändlig.

Citat:

"I want to be perfect..." Nina (The Swan)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3. Självförtroendet

Vad många inte vet är att jag har sjukt dåligt självförtroende. Nu är det säkert många av er som läser det här och tänker "öh va, skämtar hon nu eller?" men det är faktiskt helt sant.

Självklart är det en sak som går i vågor, och jag är rätt duktig på att mentalt tala om för mig och mina hjärnspöken att jag visst klarar mina uppgifter om de känns för stora eller obehagligt mycket. Men mycket av mitt problem med självförtroendet har att göra med min uppväxt. Det har självklart också att göra med mitt utseende som gör att jag inte själv känner att jag duger, även om jag börjar vänja mig vid tanken att jag inte blir längre eller kommer att få större fötter så länge det inte uppfinner en megalösning för det *haha*

Självförtroendet är dock inte något som bara är negativt utan också något som kan vända till något positivt. Som matematik, det är aldrig något jag varit bra på (min bror fick mattehjärnan och jag språkhjärnan). Mest för att jag haft dåliga lärare som inte förklarat på pedagogiska sätt. Men nu när jag faktiskt - 3 lektioner i rad - förstår allt som jag gör, hänger med i det läraren säger och faktiskt kan få ANDRA att förstå vad jag själv inte förstod då jag var som mest clueless är en VÄLDIGT konstig känsla. Oerhört skön, men konstigt.

Och jag VET att gå in i en skobutik i 99 av 100 fall är jävligt meningslöst då jag bara blir ledsen och deprimerad över att det 20 snyggaste skorna i butiken aldrig kommer att passa på mina fötter. Men det är något jag vänjer mig vid också, men att handla skor är sällan något jag gör om det inte är via nätet :)

Citat:

"Framgång beror inte så mycket på hjälp utifrån som på självförtroende!" Abraham Lincoln